Ola Mårtensson: Bilen blir aldrig överflödig

Om alla hade haft en tunnelbanenedgång inpå knuten, hade då bilen varit överflödig?

Naturligtvis inte. Bilen är inte bara ett fortskaffningsmedel som gör att vi kan ta oss från punkt A till punkt B snabbare än om vi använder våra fötter. Bilen är något mycket mer.

Vi har inga vingar på våra kroppar, inga hjul fastväxta under våra fötter. Men vi vill kunna röra oss snabbt, precis dit vi själva vill. Helt oberoende av politikers planerade buss- pendeltågs- spårvägs- och tunnelbanelinjer med dess förbestämda tider.

Vårt land är fullt av tonåringar som mekar med sina mopeder och epatraktorer i väntan på 18-årsdagen, då de äntligen kan få köra upp och få det efterlängtade kortet. Denna längtan är en frihetslängtan. Bilen ingår i många tonåringars frigörelseprocess, när körkortet är i hamn blir rörligheten större, liksom självbestämmandet.

I diktaturerna i Öst- och Centraleuropa fick människorna vänta i år på att få köpa en bil. Maktens signalspråk i det var tydligt. Men vad människorna längtade!

Vi är säkert många som minns hur de små men fullpackade Trabanterna och Ladorna sedan rattades västerut mot drömmen om ett friare samhälle i samband med murens fall för omkring 20 år sedan. Med muren riven och en bil i familjen blev rörligheten större, liksom självbestämmandet.

I Sverige i dag blir diskussionen om privatbilism och kollektivtrafik dessvärre ganska storstads-, för att inte säga huvudstadscentrerad. Men oavsett hur politiker vill styra och på olika vis inskränka möjligheterna till privatbilism kommer kollektivtrafiken i det stora hela alltid att vara ett komplement till bilen, men aldrig bli dess ersättning. Det gäller såväl i Västervik, Vansbro som i Vasastan.

En tunnelbanenedgång nära dig kan förvisso underlätta vardagen, men det ersätter aldrig det frihetliga värdet i bilen.

Ola Mårtensson är politisk redaktör på Västervikstidningen